Det kom massor med folk, vi var nog mellan 50-60 personer..
Först spelades en låt, väldigt vacker..Sen pratade Bengt (? begravningsentreprenören) lite grann.. Och sa lite fina ord om Johan. Eftersom Johan inte var kristen ville han inte ha någon präst, och så förblev det också.. Mer musik, eftersom Johan älskade musik.. Jimi Hendrix - The wind cries mary.. Led Zeppelin - What is and never should be.. Sen tror jag att Bengt om det nu var så han hette, pratade lite mer.. Sen var det dags för det personliga avskedet.. Vi som var närmast i familjen fick gå fram först och lägga våra blommor på kistan och ta farväl.. Sen fick alla andra göra likaså, väldigt vackert.. Blev lite rädd dock när Magnus, en av Johans bästa kompis gjorde honör och stampade i golvet, men det var så Johan och Magnus hälsade på varandra.. Hur som helst var det många tårar som droppade och inte bara från mina ögon, det var väldigt många ledsna ögon i Korsets Kapell.. Sedan var det två personer från Tolkiensällskapet som höll tal, den ena pratade om honom som sin karaktär han var.. Och sen avslutade han med att säga något på alviska.. Vila i frid antar jag.. Det var väldigt fint i alla fall.. Sen den andra personen var präst så han tyckte att det var lite svårt att bestämma sig hur han skulle säga farväl till en icke kristen person, Vila ifrid och låt Gud ta hand om dig kändes inte rätt eftersom Johan inte trodde på Gud.. Men det blev något åt det hållet i alla fall.. I mellan deras tal tror jag att min kusin, Dianas låt spelades.. Hon komponerar egen musik.. Jätteduktig, just denna låt hade använts till en teaterföreställning i Eskilstuna.. The Doors - The end.. För det är verkligen slutet.. Helt otroligt i alla fall.. Sen spelades någon annan låt, en gammal gammal låt, säkert 2000 år gammal, och till den gick vi ut.. Väldigt vackert var det som sagt..
Och så mycket folk.. Johan var en väldigt omtyckt man!
Efteråt åkte mormor, Thomas, Diana, Fredrik, Bobo, jag och så mammas kusin Eva och hennes man (som jag förövrigt aldrig träffat, varken mannen eller kusinen) till Djäkneberget för att äta middag.. Det var riktigt trevligt, och jag tror att alla vi som var där behövde få skratta och prata om lite andra grejer..
En väldigt jobbig men avklarad dag..
Vila i frid, morbror BusJohan! Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar