lördag 24 maj 2008

P.S. I love you

Ett måste i filmvärlden för alla tjejer! ÅH! Har aldrig gråtit så mycket under en film som denna. Den var så vacker! Så söt! Så fin! Ibland måste man nog se sånna här filmer, för att gråta lite och bli sådär kärlekskranka.. : ' )

Äntligen är projektledningen nästan slut. Redovisningen är över i alla fall. Vi blev inte så himla sågade igår. Lite grann bara, men det får man väl räkna med. Lite för manusbundet, men va fan ska man göra! Jag är grymt nöjd över våra grejer ändå, även om Tomas sa att han tyckte det såg ut som nån kampanj för polisgrejer eller nåt. Trist, tråkigt och allvarligt. Men vi sa ju det, det ska ju uppfattas som allvarligt, eftersom det är ett seminarium man inte får missa! :) Nej det är riktigt skönt att det är över :)

Måste ta tag i det här med LIA plats också.. Har kollat på några reklambyråer, men jag är så självkritisk. "Jag är inte tillräckligt bra för att vara där" bla bla.. GAH! Hatar att jag är sån. Och ringa i telefon, urgh.. Det klarar jag nästan inte av. Jag tycker det är så himla svårt. Maila är så grymt mycket lättare. Ena reklambyrån hade dock ingen mail som jag hittade. Ska väl försöka ringa nåndag och se om dom ens är intresserade av praktikanter. Vi får se. Jag känner mig väldigt tillbakadagen just nu. Vet inte riktigt varför.

Jag längtar efter min dator. JAG VILL HA MIN DATOR!!
Beställde lite stuff från ellos idag. Hoppas det passar :) Annars passar det kanske om nån månad? Gud vad jag blir sur på mig själv, jag måste träna mera! Men jag har varit så trött, hela kroppen har varit slut. Nu håller jag på bli sjuk också. Julia har smittat mig. Hennes bakterie har hoppat ner i min hals och sitter där och river mig! Me no like :(

Älskar Fredrik mer än nånsin! Bästaste jag nånsin haft och nånsin kommer att få! <3

P.S. I Love You

1 kommentar:

Anonym sa...

Roligt att du såg filmen :) Sällan man berörs så av en handling. Jag kände det rakt in i själen verkligen. Å då är jag ändå rätt avtrubbad av splatterzombies ;)
Såg den m min syster i Göteborg på bio, oh my god vad jag grät... Tog det här med min mormor väldigt hårt så berördes mkt på grund av det tror jag.

Man klarar såå mycket mer än man kan ana. Men det där med att tro på sin egen förmåga är klurigt. men det går att komma dit också.

Jag tror det viktigaste är att våga hoppa. Känna pirret i magen och bara satsa. Sen ordnar sig resten av sig självt liksom :)

Bra jobbat m redovisningen darling!
Ses imörn
Kram Sanna